Nattvarden en ceremoni inom kyrkan som firas för att minnas den sista måltiden då Jesus samlade sina lärjungar för att fira den judiska påskmåltiden. Under den sista måltiden ska Jesus ha givit lärjungarna sitt bröd och sagt, ”detta är min kropp”, därefter vinet och sagt ”detta är mitt blod”. Jesus ska därefter ha sagt ”Gör detta till min åminnelse” och det är därför man återupprepar den här handlingen under nattvarden. Oblaten är det heliga brödet som är Kristi lekamen och nattvardsvinet är Kristi blod. Enligt Jesus ska den som äter hans kropp och dricker hans blod få ett evigt liv. När prästen då delar ut oblaten säger han ”Kristi kropp för dig utgiven” och vinet ”Kristi blod för dig utgjutet”.
På Latin: ”Hoc est corpus meum quod pro vobis traditur” och ”Hic est sanguis meus qui pro vobis effunditur”.
I och med detta fann jag att oblatasken har en stark koppling till kropp, inte bara på ett plan. Jag har i mitt arbete gjort kroppen närvarande på flera sätt. Asken, som är ett corpusobjekt, är utformad som ett ägg. Delvis för att erinra den sista påskmåltiden, men också för att ägget är och innehåller kropp. Asken i sig är en kropp i benämningen corpus, innehållet i asken är i sin tur oblaten som symboliskt sett är Kristi kropp. På askens lock står orden ”CORPUS MEUM”. Texten finns till för att förstärka kopplingen till Corpus som begrepp. Både i benämningen corpus för Kristi corpus, men också corpus som latin för kropp. ”CORPUS MEUM” översatt till svenska är ”MIN KROPP”. I arbetet är det upp till betraktaren att avgöra vems kropp som är central i verket.
Traditionellt sett har oblaten en relief av ett kors eller Jesus på korset. Jag har bakat egna oblat av mjöl och vatten och gjort egna reliefer med andra motiv än de traditionella. Det ena motivet är en växt och det andra är en jordglob i formen av ett hjärta med en stigande sol. Med de här motiven vill jag uppmärksamma den icke mänskliga kroppen, i stället för Jesus kropp. Jag funderade på hur jag som ateist ställer mig till att symboliskt förtära någon annans kropp och vad jag själv tror på i stället för evigt liv. Det kanske lite tråkiga svaret är att jag själv tror på naturens gång och att den kropp man blir en del av är universums eller jordens. Ofta kan jag vara rädd för döden men ibland kan det kännas som en tröst att jorden och dess växtlighet är ett annat liv som i sig också är väldigt vackert. Jag vill väcka tanken om att du ovetandes kanske kan bli en del av en fruktkropp, en trädkropp eller en himlakropp. Jag vill med motiven på mina oblater skänka en trygghet i att jorden kommer ta hand om dig, för det är naturens gång.
